Archive | maj, 2013

Att lida är friskt

31 Maj
Recension:Homo Patologicus Medicinska diagnoser i vår tid
Fredrik Svenaeus
TankeKraft förlag, 2013
 
”Homo Patologicus är en tankeväckande betraktelse över normalitet och vad uppdraget att ”njuta av tillvaron” innebär för den moderna människans syn på sig själv. Inte minst är boken en påminnelse om att gränsen mellan friskt och sjukt lidande faktiskt är kulturbundet.” Det konstaterar Rebecka Bohlin som läst Fredrik Svenaeus om psykisk ohälsa – i tidningen Feministiskt Perspektiv.

Att det finns ett samband mellan denna utveckling och förändringar i arbetslivet är uppenbart: Stressen ökar när alla företag rationaliserar för att öka vinsterna, otryggheten i anställning tilltar när allt fler mister sina fasta jobb och 24-timmarssamhället vi lever i innebär att två av tre arbetarkvinnor jobbar obekväma arbetstider. Lägg till detta ett informations- och ett konsumtionssamhälle där du ständigt är uppkopplad, ständigt jämförd – alltid på språng. Inte konstigt, egentligen, att allt fler blir sjuka.

Den traditionella stressforskningen brukar säga att det finns två sätt att åtgärda stress: sänka kraven eller öka resurserna för att hantera den.

En feministisk analys av ohälsotalen ser att båda dessa stressreducerande åtgärder verkar behövas i många kvinnors liv: för att inte riskera att bli sjuka behöver kraven på oss sänkas och vi behöver avlastning.

Filosofen Fredrik Svenaeus, skulle antagligen inte ifrågasätta denna typ av resonemang. Han är själv drabbad av svåra ångestperioder, men han diskuterar inte ohälsan i termer av vad vi kan och bör göra åt den. I stället gör han i sin bok Homo Patologicus ett försök att ställa debatten om psykisk ohälsa på ända genom att i stället utgå ifrån att lidande är en central del av att vara människa. Människan har alltid lidit. Alla människor lider – i olika utsträckning och av olika anledningar – och det är i sig inte sjukt!

Fredrik Svenaeus sammanfattar var den psykologiska forskningen befinner sig och vad gäller symptom och orsaker i individ och miljö – som avstamp för att lyfta frågeställningarna till en mer filosofisk nivå. Bland annat beskriver han sin egen ångest och konstaterar att intensiteten i oron under en tuff ångestperiod varierar mycket över veckorna beroende på hur lugnt det är runt omkring honom. När han är på landet och bara behöver klippa gräset är det helt okej – när han ska undervisa eller sitta i möte blir den värre.

Han har prövat alla tillgängliga självhjälpstips: identifierat destruktiva tankemönster, mediterat för att få kroppen lugn – då följer ju själen med på köpet, och så vidare. Han har även ätit ångestdämpande medicin och upplevt det som en lättnad – men han ifrågasätter ändå att hans lidande bör betraktas som sjukt och landar i att oro och lidande är en central del av hans personlighet:

”Även om det kanske inte är så här att vara människa för alla, är det så här det är att vara Fredrik.”

Han varnar därför för att fokusera för mycket på diagnos – i stället för att se till individens situation.

Visst kan det innebära en lättnad när en människa får sitt lidande diagnosticerat, eftersom det gör lidandet begripligt. Vissa upplever dessutom diagnosen som en ansvarsbefrielse: det är inte mitt fel att jag har ångest, att jag är så trött eller att jag inte klarar av min vardag – jag har ju drabbats av en vetenskapligt konstaterad diagnos. Fredrik Svenaeus missunnar inte individen att få sin diagnos. Men han borrar djupare, både i vetenskapens aktuella rön och i filosofiska resonemang kring lidande och normalitet och formulerar frågor som: Vad är ett psykiskt normalvärde? Var går gränsen för ett normalt BMI i förhållande till fetma? Och var går gränsen mellan att förströ sig med ett datorspel och spelmissbruk?

Ett enkelt svar är att om det vanliga livet påverkas så att det ödelägger relationer, jobb, skola och familj är det naturligtvis inte friskt.

Visserligen kan ett avvikande värde vara så tydligt att det inte råder någon tvekan om att en människa är sjuk, men det finns trots det ingen exakt gräns mellan det friska och sjuka värdet som gäller för alla patienter. Läkaren måste hela tiden ta hänsyn till hur plågsamma symptomen är för individen. Och även om de är så plågsamma att hon i en given situation inte är arbetsförmögen – är hon därmed automatiskt att betrakta som sjuk? Lidandet kan ju mycket väl vara rimligt i förhållande till den situation hon befinner sig i.

Homo Patologicus är en tankeväckande betraktelse över normalitet och vad uppdraget att ”njuta av tillvaron ” innebär för den moderna människans syn på sig själv. Inte minst är boken en påminnelse om att gränsen mellan friskt och sjukt lidande faktiskt är kulturbundet och avhängigt ett resonemang om vad som är ett lämpligt känslomönster och beteende i ett givet samhälle.

Prenumerera på Feministiskt perspektiv!

Smutsig städbransch

31 Maj

Vid jämförelse mellan dåtidens pigjobb och dagens hushållsnära tjänster syns fler likheter än olikheter, skriver Rebecka Bohlin – i tidningen Flamman.

Recension: Rena hem på smutsiga villkor? Hushållstjänster, migration och globalisering
Anna Gavanas och Catharina Calleman (red).
Makadam, 2013.

Det är 1950-tal. Ingrid är en av de många tyskor som arbetar som hembiträde i Sverige, ett arbete som vanligtvis utförs från tidig morgon till sen kväll – arbetstiden är oreglerad. Så småningom inser Ingrid att hon har sämre betalt än ”svenska” hembiträden och hon frågar därför friherrinnan som anställt henne om möjligheten till påökt. Till svar får hon:
– Ja det är ju därför vi tar dom från Tyskland.
I dag när Tyskland är Europas starkaste ekonomi, väcker uttalandet kanske förvåning. Få tänker nog att den med tyskt medborgarskap bör räkna med en lägre lön på grund av sitt etniska ursprung. Däremot ser vi samma fenomen utspela sig på arbetsmarknaden – men i relation till andra nationaliteter.
Detta ger oss en vink om hur konstruktionen av stereotyper i relation till människor på arbetsmarknaden påverkas av maktförhållanden.
Intervjun med Ingrid är hämtad ur en helt ny forskningsantologi,Rena hem på smutsiga villkor? i vilken landets främsta experter diskuterar hushållstjänster i ljuset av migration och globalisering.
Analysen utkristalliseras liksom av sig själv när du vänder blad och möter en uppdragsgivare som i dag säger sig vara nöjd med sin ”polska” och en annan som diskuterar sin ”lilla negerpojke” som städar villan.

Olika tillgång till makt gör det möjligt att reducera människor till stereotyper, att i organisationen av arbetet skapa ett vi och dom.
Trots detta talas det ibland om att dagens moderna hemstädbransch är något helt annat än forna tiders hembiträdeskultur, eftersom organisationen av arbetet ser helt annorlunda ut. Då bodde ju hembiträdet företrädesvis i uppdragsgivarens hem, saknade kollektivavtal och var helt utelämnad åt sin matmors nycker för vad som skulle ingå i hennes arbetsdag. I dag ser det inte riktigt ut så. Nu har vi reglerade arbetstider och det är oftast ett företag som sluter ett avtal med kunden om vad som ska utföras till vilket pris – en modell som sägs omkullkasta den gamla maktordningen mellan hushållsarbetaren och kunden.
Men när forskarna intervjuar både företagare och städare framkommer att kunderna ofta försöker omförhandla de överenskomna villkoren direkt med hushållsarbetaren som utför tjänsten. Och de anställda konkurrerar med andra företag om vem som är bäst på att ge det ”lilla extra”.
Fram träder en bild som visar på fler likheter än olikheter med forna tiders pigjobb.

Läs hela texten i Flamman.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.