Archive | november, 2013

Att stoppa skitlivet är möjligt!

14 Nov

Jag recenserar i Feministiskt Perspektiv uppföljaren till den framgångsrika reportageboken Skitliv: Den nya boken heter Stoppa Skitlivet (av Shadé Jalali och Mats Wingborg, Premiss) och listar en rad konstruktiva förslag. Ur recensionen:

Den största invändningen mot boken är att den är för tunn, vissa frågor får alldeles för lite utrymme. Ett sådant exempel är att Kommunal, det förbund som antagligen skulle kunna göra störst skillnad för alla de hundratusentals kvinnor som drabbas av osäkra anställningar i kommuner och landsting, bara nämns med en rad i den avslutande delen där olika fackliga organisationers strategier mot sms-anställningar andra typer av tillfälliga kontrakt sammanfattas. Varför väja för en kritisk diskussion runt att inte de och andra förbund gör mer för att prioritera frågan i sina avtalsrörelser?

Dessutom kan jag, när Jalali och Wingborg skriver om vad parterna i vissa fall ”bör” göra, sakna ett maktperspektiv. De skriver:

”Inom den politiskt styrda delen av arbetsmarknaden kan valda politiker besluta om hur offentliga arbetsgivare ska uppföra sig. Här finns en möjlighet att medvetet motverka missbruk av osäkra anlitandeformer. Den offentliga sektorn bör inte tillåta staplade visstider, användning av bemanningsföretag vid permanent behov av arbetskraft eller oäkta F-skattare/egenföretagare.”

Deras skrivning om politikernas ”möjlighet” och vad de alltså ”bör” göra sätts inte i relation till hur verkligheten ser ut: Makthavande politiker prioriterar i hög grad skattesänkningar före drägliga villkor för de som arbetar i offentlig sektor. Där är villkoren till och med avsevärt sämre än genomsnittet av arbetsmarknaden – och utvecklingen pekar på en tydlig försämring över tid: I dag har nästan var tredje anställd i kommuner och landsting en osäker anställning.

Sådana diskussioner har valts bort, antagligen för att öka tillgängligheten för materialet, men det är synd. Boken skulle vinna på att byggas ut. Gärna, dessutom, med några rader av hur fackförbundens blockader mot företag som vägrar teckna kollektivavtal, är viktiga att upprätthålla.

Men trots det lilla formatet rymmer boken stora och viktiga förslag – och den väjer inte för kontroversiella åtgärder. Ett av dem är att förbjuda delade turer, vilket är ett alldeles lysande förslag! De delade turerna (som innebär en obetald paus, vanligen cirka fyra timmar, mellan två arbetspass under en arbetsdag) blir allt vanligare och ofta följer ingen ersättning med att arbetsdagen för de drabbade blir horribelt lång. Kommunal vittnar om att cirka 100 000 av deras medlemmar har delade turer på sitt schema – problemet är gigantiskt. En annat förslag värt att ta på allvar är att upphöja kollektivavtalens innehåll till lag i de branscher där kollektivavtalstäckningen är alltför svag – och människor jobbar för rena svältlöner. Stoppa skitlivet talar klarspråk om vad som behöver förändras om människor inte ska slitas ut och dö i förtid på sina jobb.

Läs hela texten i Feministiskt perspektiv

Orimliga villkor kan förändras

14 Nov

Känns väldigt bra att efter jag läser ett citat ur min reportagebok De osynliga, där de fullkomligt orimliga arbetsvillkoren för en städerska i Sverige i dag framgår, kan jag ta vid och citera ur min och Sara Bergs bok Bit inte ihop! vad var och en kan göra mer än att gå med i facket för att ta itu med problemen på jobbet.

I tisdags föreläste jag om båda mina böcker på Runö Folkhögskola. Det var en kortare variant, lunchföreläsning för ett 100-tal åhörare – men det hela spelades in och finns att se på Youtube och ABF Play.

Ny förståelse när kulturarbetare möttes om Klyftan

7 Nov

IMAG0713I måndags deltog jag i seminariet Klyftan på Folkteatern i Göteborg. Jag skriver i Feministiskt perspektiv om hur oundgänglig kulturen är för att skildra och förändra samtiden:

Hur viktig är egentligen kulturen för att påverka samhället?

Efter en heldag av 10-minutersapeller från kulturarbetare, journalister, forskare och aktivister, följda av täta debatter under seminariet Klyftan i Göteborg i måndags, svarar jag: Oundgänglig!

Men konsten är inte bara en ingång till samhällsförändring. Konsten har dessutom problem som speglar det samhälle den verkar i. Vilka får till exempel anslag och stipendier för att utöva sin konst, förverkliga sina filmer och tid att skriva sin roman? I debatten runt dessa frågor hettade det stundtals till:

– Jag sitter på en position där jag är med och delar ut riktigt stora stipendiesummor. Jag är den enda i sammanhanget med arbetarbakgrund – och finns det någon där med annan etnisk bakgrund en svensk? Nej. Våra erfarenheter och var vi kommer ifrån spelar roll när vi bedömer vad som är litterär kvalité, sade författaren Annelie Jordahl.

Gabriela Pichler, skaparen av filmen Äta sova dö, berättade självutlämnande om sitt eget möte med kulturvärlden och om den inre splittringen runt frågan om ”svenskhet”. ”Nu är du som en svensk” var det värsta som mamman kunde säga till henne under barndomen – sedan i tonåren kändes det plötsligt som finaste komplimangen när kompisarna sa ”du är precis som en svensk”. Situationen gav henne en känsla av att vara innanför och utanför på samma gång.

– Att vara innanför och utanför, varför syns inte det på film? Varför måste man förenkla? Det är något jag kämpar med. Jag har inte svaret.

Men ett svar hon ger är ett konstnärligt sökande tar tid, och tid är pengar.

Gabriela Pichler menar att film som görs i dag ofta är historielös, omedveten om att den verkar i en tradition där tidigare skildringar påverkar hur den nutida konsten uppfattas.

– Det finns en tradition av att araber och svarta skildras som Den andre, och då kan inte en enskild film analyseras fristående från det. Jag efterlyser ett samtal om vilka stereotyper som skildras oreflekterat.

En fråga som formulerades under Klyftans två dagar var hur det kommer sig att konstutövare som verkar i en kapitalistisk motvind ändå förmår vara ett avantgarde för en annan, solidarisk, värld.

Litteraturvetaren Magnus Nilsson gav en del av förklaringen till vad som möjliggör för författare som Jenny Wrangborg och Susanna Alakoski att faktiskt tala om klass och att använda ordet socialism:

– Litteraturen har en ganska hög grad av självständighet. Arbetarlitteraturen kan luta sig på en kanoniserad tradition. Om Harry Martinsson kunde få ett Nobelpris kan jag skriva om fattiga idag. I den litterära debatten kan klass diskuteras, på ett sätt som inte är möjligt på andra arenor.

Läs hela texten i Feministiskt perspektiv

Jill Rubery: Kvinnor måste få jobba heltid

5 Nov

I senaste Feministiskt perspektiv skriver jag om den brittiska professorn Jill Rubery – som riktar skarp kritik mot sina ekonom-kollegor när de blundar för diskrimineringen av kvinnor:

I dag har kvinnor 84,8 procent av mäns lön. Skillnaden mellan kvinnors och mäns löner utjämnas långsamt på den svenska arbetsmarknaden.

– En anledning till att lönegapet kvarstår är att ekonomer väljer att inte ta hänsyn till diskrimineringen av kvinnor, sade den brittiska professorn Jill Rubery, under ett Sverigebesök för en tid sedan.

Jill Rubery menar att frågan om värdediskriminering, det vill säga en undervärdering av kvinnors arbete, måste upp på dagordningen om löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska kunna utjämnas helt.

Hon ser att undervärderingen tar sig olika uttryck:

• Lägre lön för samma effektivitet på samma jobb.

• Positionen är undervärderad, i relation till män med andra arbetsuppgifter på samma arbetsplats.

• En kvinnodominerad bransch är undervärderad jämfört med en mansdominerad bransch med samma utbildningsnivå. Tungt arbete ”är” byggarbete, inte att lyfta människor i vården. Detta synsätt kan kombineras med ”Florence Nightingale-effekten”: Inom vården jobbar de inte för lönen, de är glada för att ge omsorg.

En viktig anledning till att värdediskrimineringen inte kommer upp dagordningen i större utsträckning är enligt Jill Rubery att de flesta ekonomer utgår från att det finns skillnader i humant kapital och produktivitet som kan förklara löneskillnaderna.

– Ekonomer analyserar sällan lönegapet i termer av diskriminering. När varken utbildning eller erfarenhet förklarar löneskillnaden drar de till med begreppet ”omätt produktivitetsskillnad relaterat till familjeansvar”. Det innebär att individualisera problemet: Hon förväntar sig ingen karriär, hon väntar ju på en kommande föräldraledighet…

Läs hela texten i Feministiskt perspektiv

FAKTA/Nätverket Jämställda löner

Nätverket Jämställda löner har som syfte att sammanföra expertkompetens, verka för utbyte av erfarenheter och skapa gemensamma referensramar mellan arbetsmarknadens parter, forskning, berörda myndigheter och andra aktörer på temat kvinnors och mäns löner och arbetsvillkor. De arrangerar seminarier och på sin hemsida samlar de rapporter, artiklar, aktuell forskning och rättsfall som rör lönediskriminiering.

FAKTA/Lön i Sverige

Medellönen för samtliga kvinnor var 26 700 kronor och för samtliga män 31 500 kronor år 2012. Det betyder 4 800 kronor per månad till männens favör.

De senaste åren har lönerna dock ökat mer för kvinnor än för män och för hela 2000-talet har kvinnors lön räknat i procent av männens lön ökat från 81,3 procent år 2000 till 84,8 procent år 2012. Minskningen av löneskillnaden går alltså i en långsam men till synes stabil takt. Bland arbetare ökar dock inte lönen snabbare bland kvinnor än bland män.

Källa: Lönerapport 2013, LO:s Arbetsmarknadsenhet

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.