Archive | december, 2013

Individuella makten – hela lönen?

16 Dec

Inom akademiska yrken har individuell lönesättning visat sig gynna kvinnor. Detta enligt en aktuell Saco-rapport. Måste vänstern omvärdera sin syn på den individuella lönesättningen nu? Skriver om frågan i senaste Flamman. Ur texten:

90 procent av alla anställda i Sverige har i dag åtminstone någon del av lönen som är individuellt förhandlingsbar. Skulle reallöneutvecklingen ha varit sämre om så inte varit fallet? Antagligen inte. Förmodligen spelar tillväxten och fackens stridbarhet en större roll för reallöneutvecklingen.
Låt oss samtidigt påminna oss om att den globala trenden är att lönernas andel av företagens kostnader minskar (till förmån för ökande vinster). Om nedsippringsteorin är felaktig och tillväxtekonomin av klimatskäl måste omprövas och denna trend fortgår står vi där med en konstant eller möjligen krympande pengapåse att fördela till löner.
Samma ekvation har vi i offentlig sektor: Det spelar inte någon roll för de lägsta lönerna om de individuella löneskillnaderna blir större – om inte politikerna vill höja skatterna eller skära på andra offentliga utgifter för att öka pengapåsens storlek.

Det är inte otänkbart att kapitalismen skulle kunna inrymma en inneboende förmåga att råda bot på just könslönegapet, och att ett ökat inslag av individuell lönesättning skulle kunna verka i den riktningen. Sacos rapport indikerar ju faktiskt en sådan utveckling.
Men en rättvisediskussion kan aldrig begränsas till att bara utgå från en aspekt. Även om kvinnornas löner blir mer rättvisa i relation till männens kvarstår ju andra problem. Inte minst att lönespridningens främsta princip är att arbetarna (kvinnor och män) konkurrerar med varandra i stället för att ifrågasätta att deras sammanlagda del av kakan blir allt mindre i relation till vinsterna.

Läs hela texten i Flamman

Ett anständigt liv!

6 Dec

Skriver i dag i Feministiskt perspektiv om Arena Idés senaste rapport Ett anständigt liv. Ur texten:

Exemplen ur rapporten är belysande. Låt mig nämna ett av dem:

Ensamstående Cecilia, 19 år, jobbar i en klädbutik med kollektivavtalsenlig lön. Efter skatt får hon ut 14 922 kronor. Hon kan leva på sin lön och får 1 577 kronor över varje månad efter livsnödvändiga utgifter såsom hyra, mat och transport.

Efter lönesänknigen går hon dock back med 1 818 kronor per månad.

Rapporten slår fast att en 25-procentig lönesänkning innebär en situation som brukar kallas för ”working poor”. Heltidsarbetande människor som inte kan leva på sin lön, utan måste ha flera jobb för att klara sig.

Jag mötte just denna situation under arbetet med min bok De osynliga Om Europas fattiga arbetarklass (Atlas, 2012), när jag intervjuade människor som arbetar i servicesektorn. I Storbritannien träffade jag ingen som arbetade till lägstalön och som kunde leva i en kärnfamilj: Alla jag intervjuade bodde antingen i ett generationsboende, tillsammans med barn och mor/farföräldrar eller i vuxenkollektiv.

Konsekvenserna för individen är slående – men innebär det att arbetslösheten sjunker?

Storbritannien har inte lägre arbetslöshet än Sverige.

Ett anständigt liv hävdar att det finns många skäl att ifrågasätta ett påstått samband mellan lägre ingångslöner och lägre arbetslöshet. Internationella jämförelser tyder snarare på att sambandet kan vara det omvända. Andra länder som i likhet med Sverige har relativt höga lägstalöner har inte därmed hög ungdomsarbetslöshet, medan länder med låga lägstalöner har högre arbetslöshet bland unga.

Läsningen av Ett anständigt liv leder till slutsatsen att det är dags för nya fraser i det politiska samtalet. Och att dessa bör upprepas om och om igen:

• Vi måste ha löner som det går att leva på!

• Vi måste öka anställningstryggheten!

• Vi måste stoppa de osäkra anlitandeformerna!

Läs hela texten i Feministiskt perspektiv

Från ord till handling?

4 Dec

Skriver i Feministiskt perspektiv om de tre rapporter om kvinnors ohälsa som nyligen lades fram. Ur texten:

Försäkringskassan har en hypotes om att kvinnors dubbelarbete i hemmet, tillsammans med förvärvsarbete ökar risken för sjukskrivning, och den hypotesen får stöd i de rapporter som nu presenteras – men vi får ändå inte riktigt svar på den brännande frågan: Vilket är problemets kärna? Vi måste ju ha det svaret för att kunna vidta åtgärder!

Det är antagligen inte möjligt att peka ut någon enskild problemkärna – men däremot är det rimligt att konstatera att två faktorer spelar roll:

  • Hemarbetet: Att kvinnor gör en större del av det obetalda hemarbetet, vilket ger alla småbarnsmammor (och många heterosexuella småbarnspappor – som ju trots sin mindre del i relation till mammorna utför mer obetalt hemarbete än de som inte har barn) en riktigt stressig situation. Att jobba så mycket obetalt, i kombination med att ha ett lönearbete innebär att tiden för återhämtning är (för) knapp.
  • Jobbet: Vi ser en tydlig tendens att kvinnor oftare får de mest monotona och tunga arbetsuppgifterna inom respektive bransch. Dessutom ser vi att vissa branscher sticker ut: vård skola och omsorg. Och när vi analyserar varför dessa branscher har värst ohälsotal finns också forskningsresultat att luta sig på. Det var efter 1990-talets stora nerdragningar i offentlig sektor som många blev sjuka: Resurserna är små i relation till det arbete som ska utföras, vilket leder till stress.

Till detta bör vi lägga en aspekt som de nya rapporterna inte lägger särskilt stor vikt vid, nämligen otryggheten i dessa branscher (med sitt genomsnitt på 28 procent tillfälligt anställda i kommuner och landsting talar vi om flera hundra tusen kvinnor som har ”sms-anställningar” och andra tillfälliga kontrakt), och vilken stress och belastning det leder till.

Här får vi i stället söka fördjupad kunskap i den nyutkomna boken Stoppa skitlivet. Den sammafattar forskning om vad otryggheten innebär för hälsan (och presenterar därefter 22 konkreta åtgärdsförslag). Några av de hälsoaspekter som framkommer är:

Att desperat söka efter arbete ger arbetsgivarna ett maktövertag och ökar risken att de anställda pressas bortom all anständighet.

Ett konstant hot om att förlora jobbet kan ha mer negativa effekter på hälsan än arbetslöshet.

Det finns ett starkt samband mellan otrygga anställningsförhållanden och psykisk ohälsa. Dessutom påverkar graden av upplevd risk att förlora jobbet risken att bli sjuk.

Tillfälligt anställda löper till och med 20-60 procents högre risk att dö under den närmast tioårsperioden, jämfört med de fast anställda.

Med denna forskning i ryggen är det dags att gå från ord till handling.

Läs hela texten i Feministiskt perspektiv.

Rut löser inte arbetarklassens livspussel

2 Dec

Skriver idag en krönika för Arbetarrörelsens tankesmedja. Ur texten:

Socialdemokraternas Stefan Löfvén har i olika debattinlägg konstaterat att han snarare tror på utbyggd välfärd och hög kunskapsnivå än en utbyggd låglönesektor. Löfvén: ”Att möta framtiden genom att pressa ned löner är en återvändsgränd.”.

Det borde i konsekvensens namn leda till ett avskaffande av Rut. För städerskorna, även i de fall de har kollektivavtal, hör till de lägst avlönade på arbetsmarknaden.

Jobben må vara få i relation till kostnaderna och villkoren för städerskorna rätt usla. Men kanske finns argumenten för Rut framför allt i köparledet – de avlastas ju från ett stressigt ”livspussel”. Så vilka är Rut-köparna?

5,5 procent av befolkningen (över 20 år) använder sig av Rut och de är främst höginkomsttagare. Av dem med en årsinkomst över 400 000 använder 13 procent Rut. Däremot är det mycket ovanligt bland personer med låg inkomst, de kan räknas i promille (endast den som har en inkomst på minst 46 000 kronor per månad tjänar ekonomiskt på att anlita en städerska med Rut-avdrag i stället för att gå ner i arbetstid och städa själv).

Den kanske tydligaste effekten av Rut-avdraget är att ett antal över-/medelklassfamiljer har fått mer fritid, eftersom de kan ägna mindre av sin egen tid åt städning – och är det värt 2,2 miljarder av gemensamma medel?

Nästa steg i Rut-debatten borde vara vad vi kan få för pengarna om vi prioriterar att avlasta arbetarfamiljerna – vars livspussel är betydligt tuffare! Då landar vi antagligen någon helt annanstans än i att behålla Rut.

Läs hela texten på Arbetarrörelsens tankesmedja

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.