Archive | april, 2014

Vad hände med 90-talets klimatrörelse?

22 Apr

Tankesmedjan Tiden publicerar i dag en text av mig, under rubriken ”Livet och kampen”:

I dagarna la en vän upp en bild på en 20 år gammal löpsedel från Aftonbladet, med texten: ”OCKUPANTER vill stoppa ny MOTORVÄG I HÄGGVIK”, på Facebook, vilket väckte många tankar.

Visserligen fanns ännu inga IPCC-rapporter då, men den tillgängliga forskningen var redan tydlig – klimatet tål inte massbilism, nya motorvägar och tilltagande fossilförbrukning. Detta var innan Internets och mobiltelefonernas genomslag, men vi som var aktiva då byggde ändå upp ett nätverk av kontakter. Två gånger om året utlyste vi internationell klimataktionsdag, det brukade vara 15 maj och 15 november. Aktioner genomfördes över hela Europa samtidigt, vilket vissa gånger gav ett påtagligt avtryck i media. Vi fick upp klimatfrågan på dagordningen.

Den 15 maj 1992 ockuperade vi Sergelrondellen. I november blockerade vi en motortrafikled i Stockholm med våra kroppar. Visst var det olagligt och visst var det farligt. Men vi hade vår övertygelse: Klimatet måste räddas, och vi planerade alltid noggrant. Efter några snabba möten hade vi en enkel plan och verkställde ockupationen av huset som skulle rivas i Häggvik för att ge plats åt motorvägen. Jag minns att vi bröt oss in på min födelsedag.

20 år har gått.

Vad hände egentligen med 90-talets klimatrörelse, denna allians av Fältbiologer, anarkister, Alternativ stadaktivister, Jordens Vänner-medlemmar och andra sympatisörer?

Läs hela texten på tankesmedjan Tidens hemsida

 

Inga värktabletter till frukost

8 Apr

Jag skriver en krönika i senaste Seko-tidningen, apropå Katalys-rapporten ”Jag tar värktabletter men det hjälper inte”:

Läkarna resonerar ju ganska mycket som så att har du barn, då har du gått med dem på höften, och då är det barnet som förorsakar förslitningsskadorna. Sedan att man har jobbat som hotellstäderska och krupit under sängar och flyttat tunga möbler och arbetat i konstiga ställningar, det finns inte. Det är klart att kroppen är sliten. Det är klart att det gör ont.

Så sammanfattar servitrisen Kristina, 59 år, sin fysiska situation. Hon är en av flera arbetarkvinnor som intervjuas i den nya rapporten ”Jag tar värktabletter men det hjälper inte” (den fackliga Katalys, mars 2014).

Låt mig ta några aktuella exempel på hur situationen ser ut på våra jobb:

  • Att vara trött i kroppen efter arbetet är helt naturligt, men att varje vecka vara uttröttad visar att någonting är fel i den fysiska arbetsmiljön. Andelen arbetarkvinnor som anger att de är uttröttade i kroppen varje vecka är 64 procent.
  • Drygt 40 procent av arbetarkvinnorna har ont i nedre delen av ryggen varje vecka.
  • Den vanligaste orsaken till anmälda arbetssjukdomar har länge varit just belastningsfaktorer. Men de senaste åren har psykiska påfrestningar blivit den vanligast orsaken till besvär hos kvinnor. Till exempel har 30 procent av de anställda kvinnorna sömnproblem.

Personalstyrkorna bantas, stressen på jobbet tilltar. Varken belastningsrelaterad ohälsa eller stress borde egentligen kunna öka som de gör; Sverige har ju ett arbetsmiljörättsligt regelverk som bland annat innebär att arbetsgivarna ska ”vidta alla åtgärder” för att förebygga olyckor och ohälsa i arbetslivet.

Men regelverket har uppenbara luckor, kanske framförallt när det kommer till att förebygga psykosocial ohälsa. Därför avslutas Katalysrapporten med en rad konkreta förslag som spänner över områden som arbetsmiljörätt, lönebildning och föräldraförsäkring.

Så hur tas den ambitiösa rapporten emot?

Läs hela krönikan i Sekotidningen

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.