Archive | september, 2014

Vi kommer inte att vika oss!

17 Sep

SONY DSCNär chefredaktören för Amnesty Press kontaktade mig i förra veckan och frågade om jag kunde göra en intervju med en MR-aktivist från Bahrain, frågade han: Vilka förkunskaper har du?

Jag: Inga alls.

Ärligt talat, jag är inte ens säker på att jag visste att det fanns ett kungadöme som hetar Bahrain och att de trots sin lilla befolkning på 750 000 invånare har hela 4 000 samvetsfångar – som fortsätter kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter. Nabeel Rajab förklarade när jag mötte honom, att det är en medveten strategi från diktaturen. Få journalister kommer in i landet, censuren är hård. Men trots att han precis kommit ut ur fängelse där han avtjänat 2 år i isolering och är ganska medtagen åker han runt i land efter land i EU för att berätta vad som händer i Bahrain – och få omvärlden att reagera.

Så fort vi fått en ny utrikesminister ska ja skriva till hen och ställa krav på att Sverige sätter press på Bahrain! Häng på du också!!

Ur intervjun med Nabeel Rajab, publicerad i Amnesty Press:

Vad gör du härnäst?

– Jag fortsätter arbeta för mänskliga rättigheter i Bahrain, som ordförande för Bahrain Centre for Human Rights och för Gulf center for human rights, som har ett kontor i Libanon. Jag tror inte att jag kan göra det i Bahrain utan att det får konsekvenser. Jag tror jag snart åker tillbaka i fängelse. Du måste betala ett pris eller lämna. Jag betalar.

Överväger du aldrig att dra dig tillbaka från kampen, så att du får tillbringa mer tid med dina barn och din fru?

– Jag skulle älska att dra mig tillbaka men jag känner ett ansvar. Jag har diskuterat detta ingående med min familj, eftersom riskerna är stora, men det är inget alternativ när vi har 4 000 samvetsfångar att jag som är en så känd profil skulle dra mig tillbaka. Det skulle vara alltför själviskt. Jag kommer att göra allt för att stå upp för mänskliga rättigheter utan att bryta mot lagen. Jag avstår från att kritisera kungen och att delta i demonstrationer. Det kommer att göra det mycket svårt för regimen att motivera en ny fängelsedom mot mig.

Tror du att du får uppleva demokrati i Bahrain under din livstid? 

– Jag skulle älska det, men det är inget jag kan utlova. Det jag kan garantera är däremot att vi fortsätter kampen. Jag står upp och mitt folk står upp – det i sig är en seger. Det kan vara en process som tar 600 år men någonstans måste den starta och vi har åstadkommit den starten och vi kommer inte att vika oss.

I eftermiddag (12 september) träffar du det svenska utrikesdepartementet, vad kommer du att säga till dem? 

– Ett: Sverige måste stå upp för mänskliga rättigheter på EU-nivå. Jag kommer att säga att vapen ska inte säljas till stater som bryter mot mänskliga rättigheter. Jag ska berätta att saudiska vapen användes mot oss när protesterande människor dödades. Jag ska dessutom tala om de två svenska medborgarna som sitter fängslade i Bahrain. De är inte kriminella, de är högt respekterade och sitter fängslade för att de står upp för demokrati. Sverige ska inte ignorera dem!

Läs hela texten i Amnesty Press

Lång tv-intervju om Bit inte ihop!

16 Sep

Bild_05Nu finns en 30 minuter lång intervju med mig om boken Bit inte ihop! (som jag skrev med Sara Berg), på urplay. Intervjun gjordes av programmet En bok en författare (Svt:s Kunskapskanalen) och sändes första gången igår. Ytterligare repriser kommer att sändas, men programmet går dessutom att se på webben.

Programmet spelades in i våras, så när jag säger att det finns ett ”tryck” från båda de politiska blocken i fråga om kvotering av föräldraförsäkringen speglar det att det fanns det då. Framför allt ifrån det röd-gröna blocket, men även Folkpartiet pressade på och jag trodde nog att Alliansen skulle få med det i sitt valmanifest. Nu efter valet när vi vet att Sd blev så stora, Fi inte kom in i riksdagen och V stängs ute från regeringen känns det feministiska ”trycket” tyvärr inte alls lika starkt som när intervjun gjordes.

Kampen går vidare!

PS. Vill du köpa Bit inte ihop! så finns den fortfarande att köpa till bra pris på både Adlibris och Bokus!

Välfärden – mitt i valrörelsen

5 Sep

Den senaste veckan har jag diskuterat Irene Wennemos bok Det gemensamma i två texter, publicerade i Feministiskt perspektiv respektive Tankesmedjan Tiden.

Ur Tankesmedjan Tiden:

Den svenska modellen på väg bort

Inkomstskillnaderna är mindre, fattigdomen bland barn likaså. Jämställdheten mellan kvinnor och män är högre och en hög andel av befolkningen är i arbete…

Vad talar vi om? Jo, de nordiska länderna.

I studie efter studie rankas de nordiska länderna högst i världen vad gäller välbefinnande, jämställdhet och tillit.

Förklaring? Den så kallade nordiska, eller som vi i Sverige säger, svenska modellen. Den innebär en uppbyggnad av välfärdsstaten som på en rad punkter skiljer sig från andra länder i världen som valt mer liberala eller konservativa modeller, i och med att den utgår ifrån en generell välfärd för alla och en arbetsmarknadsuppbyggnad som ger parterna, det vill säga fack och arbetsgivare, stort inflytande över löner och arbetsvillkor. Modellen är oerhört starkt förankrad, eftersom den gynnar hela samhällsutvecklingen, vilket gjort den nästintill politiskt omöjlig att överge, som princip. Ändå är det vad Alliansen, steg för steg, gjort under sina två gångna mandatperioder.

Irene Wennemo förklarar i sin nyutkomna bok, Det gemensamma Om den svenska välfärdsmodellen (Premiss) vad som möjliggjorde detta: Om Alliansen hade talat klarspråk om att deras viktigaste reform skulle vara att under fem på varandra följande tillfällen försämra ersättningen för alla pensionärer, föräldralediga, sjuka och arbetslösa, och samtidigt försvaga facket genom en skarp a-kasseomläggning, skulle blivit häftigt kritiserade.

I stället vände de på steken och förlade fokus i debatten till att de som har jobb får en förstärkt ekonomi. Att sätta etiketten ”jobbskatteavdrag” på en politik som innebar en successiv sänkning av samtliga socialförsäkringar, innebar att det som tidigare varit omöjligt att få stöd för faktiskt upplevdes som acceptabelt av väldigt många människor. Det visade sig svårt att racka ner på sammanfattningen: ”Så mycket mer får den som jobbar i plånboken” – trots att det i praktiken innebar ett systemskifte som det, enligt tillgängliga attitydundersökningar i befolkningen, faktiskt inte fanns ett stöd för.

Läs hela texten i Tiden

Ur Feministiskt perspektiv:

Den svenska modellen – slagen men inte uträknad

Den borgerliga regeringens chock-politik mot facket ledde till ett medlemsras som befarades hota den svenska modellen. Men detta till trots har antalet arbetsplatser med kollektivavtal inte sjunkit i tillnärmelsevis samma grad som medlemsantalet i den svenska fackföreningsrörelsen (bland annat eftersom även arbetsgivarsidan aktivt arbetar för att förmå alla företag att teckna kollektivavtal). Ändå menar Irene Wennemo att den svenska modellen står vid en ”point of no return”, framför allt på grund av en aspekt som få andra lyfter fram i debatten: En lika viktig del som de centrala avtalsförhandlingarna är de lokala förhandlingarna.

Tack vare att de centrala parterna sällan detaljreglerar villkoren har den svenska arbetsmarknaden kännetecknats av en hög grad av flexibilitet. Wennemo konstaterar att det finns en del som pekar mot att detta ökat omvandlingsförmågan i näringslivet. Ett enskilt företag kan ganska snabbt driva igenom förändringar av organisation och lönesystem, förutsatt att det får det lokala facket med sig. Och det lokala facket kan, omvänt, driva frågor som är avgörande för medlemmarna på det enskilda företaget. Det är framför allt denna flexibilitet som nu haltar – eftersom det på allt fler arbetsplatser inte finns någon lokal facklig motpart för arbetsgivaren att göra upp med. Ibland finns de inte ens medlemmar i en fackförening.

Irene Wennemos bok ger inte bara matnyttiga redogörelser, historiska tillbakablickar och analyser av arbetsmarknaden. Den diskuterar framför allt välfärdssystemet, inte bara utifrån det rättviseperspektiv vänstern så gärna framhåller, utan också ur ett samhällsperspektiv. Hon driver tesen att jämlika förutsättningar är en viktig förutsättning för samhällens framtida utvecklingsförmåga.

Irene Wennemo är en av Sveriges främsta experter på välfärdsfrågor, och visst är hennes faktaredovisning i det brännande ämnet välfärd spännande. Men jag saknar bitvis hennes egen röst, den som vi lärt känna genom ledarkommentarer i framför allt Aftonbladet och Dagens Arena. Den egna analysen är i boken korthuggen. Jag hade gärna läst mer om hur Irene Wennemo tänker sig utformningen av ämnen hon bara nosar på, som hur en politik som sätter full sysselsättning före inflationsbekämpning skulle se ut i dag, eller hur hon menar att den fria marknadens tendens att öka samhällsklyftor ska tacklas.

Läs hela texten i Feministiskt perspektiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.