Archive | augusti, 2015

Där finns nästa Breivik…

24 Aug

Stora mängder sprängmedel hittades i juli hos en svensk nazist som har sagt sig ”kunna bli större än Breivik”. Hur ska vi förstå den händelsen? I senast numret av Flamman kramar jag kontentan ur två böcker och en essä om högerextremism i Sverige.

I sin bok Nazismen i Sverige 2000–2014 sätter historikern Heléne Lööw aktuella händelser i ett historiskt sammanhang, förklarar vad som har skett, vad som upprepar sig, och vad som har förändrats. Vi får med hennes historiska blick se i vilken tradition Anders Behring Breivik verkar och hur dagens högerextrema terrorhandlingar, hur ohyggliga de än är, motiveras av att de tjänar ett högre syfte – en retorik som SS-ledaren Heinrich Himmler tydligt formulerade när han försvarade förintelsen av de europeiska judarna: ”Vi har fullgjort detta ytterst svåra uppdrag av kärlek till vårt folk, och vi har inte tagit någon skada av det i vårt innersta, i vår själ, i vår karaktär.”

Lööw gör upp med en överslätande attityd gentemot nazismen som hon finner exempel på i en rad svenska medier. Ett genomgående drag genom historien såväl som i vår samtid är en oförmåga att kännas vid att intolerans är en del av vårt samhällsklimat. Exempelvis har antisemitiska dåd, med få undantag, avskrivits som ligistdåd och förklarats i termer av okunskap eller aktiviteter från marginaliserade stollar. Intoleransen betraktas därmed inte som ett ideologiskt fenomen utan snarare som ett individproblem. Ett aktuellt exempel är användandet av termen ”våldsbejakande extremism” (syftar i huvudsak på vit makt-världen, de autonoma och jihadisterna – i någon slags enhet) där ideologin oftast lyser med sin frånvaro. Begreppet följer i spåren av det under 1980-talet så populära ordet ”främlingsfientlighet” – ett undflyende ord som innefattar allt och intet. Vad som sker under 2000-talet, konstaterar Lööw, är en återgång till 1930-talets synsätt och definitioner, fast då löd den samlande beteckningen ytterlighetspartier och ytterlighetsinriktningar.

I det senaste numret av litteraturtidskriften Granta tar frilansjournalisten My Vingren (nominerad till Stora journalistpriset för sin grävande journalistik i Researchgruppen) vid där Lööw slutar. Hon redogör för hur Researchgruppen gått igenom 54 607 användarkonton som skrivit i kommentarsfälten på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider och Realisten. I flera år ägnar Vingren kvällar, nätter och helger åt att läsa vad som utspelar sig i kommentarsfälten, hon brygger te och lägger ett pussel för att avslöja människorna bakom de anonyma hatarnas alias.
Vingren försöker att blicka framåt. Hon letar i sin databas efter allt som handlar om vapen, idéer om våldshandlingar, och speciellt efter dem med konkreta förslag på aktioner. De användare som verkar kallare än andra. Människor som beskriver sina vapen och vilken skada de kan åstadkomma med dem. Hon får fram ett stort antal namn; hon fyller textdokument efter textdokument med namn på människor som skulle kunna vara nästa Breivik, nästa Lasermannen eller nästa Peter Mangs.

Läs hela texten i Flamman

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.