Archive | Kommande event RSS feed for this section

Hjälp oss synliggöra de osynliga!

7 Mar

Bild_lyftatugntLite nedslagen. Igår släppte Katalys en mycket ambitiös rapport om arbetarkvinnors villkor. Jag som ägnat de senaste månaderna åt att på heltid plöja de andra rapporter som finns i ämnet, kan meddela att det inte finns något annat skrivet (andra rapporter är mer nischade, handlar oftast om en fråga i taget) som tar ett så brett grepp på frågan: Synliggör problem och diskuterar lösningar.

Ingen av de större medierna vi kontaktade ville ta in en debattartikel dagarna innan.

LO hade ju ju just kommit med sin Jämställdhetsbarometer – vilken fått uppmärksamhet. Var kvoten fylld?

Hittills har rapporten bara uppmärksammats av de medier som ständigt skriver om dessa frågor: Arbetet, Kommunalarbetaren, Feministiskt Perspektiv, Arbetarbladet och Dagensarena. Inte ens en nyhetsnotis i andra medier än… (dock en debattartikel avAnne-Marie Lindgren, i Östran). Systrar, kamrater! Hjälp oss sprida via egna kanaler!!!

Arbetarkvinnor har en lägre medellön än alla andra grupper. Just nu halkar arbetarkvinnors löner dessutom efter andra gruppers löner.
Trots att den strukturella diskrimineringen är så genomgående att det vanligaste svaret på ett politiskt förslag som kan förändra rådande läge ett avfärdande, motiverat med att radikal förändring är orealistisk. Det är ett politiskt perspektiv som värderar rådande ordning högre än en förändring och som anser att våra gemensamma resurser bättre används till annat.Att det perspektivet närmast är konsensus i den politiska debatten i Sverige är mycket märkligt. Med den här rapporten vill Katalys djupare belysa den strukturella diskrimineringen av arbetarkvinnor och lämna en rad förslag på åtgärder vi ser som relevanta för att ta itu med den.
PS. Välkommen på workshop i feministiskt självförsvar den 8 mars!

När värktabletter inte hjälper

6 Mar

rebeckabohlin_foto_katalysI dag presenteras rapporten Jag tar värktabletter men det hjälper inte” (Katalys).

Nedan följer en diskussion utifrån de resultat vi funnit, skriven av mig, Victor Bernhardz och Anna Norell. Ikväll presenterar vi rapporten under ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Välkommen!

Under 2010-talet har ett nytt spår i den arbetsmarknadspolitiska debatten vuxit fram. Det handlar om otrygga anställningar, deltider, precisionsbemanning, låga lägstalöner, stress och sjunkande medlemstal i fackföreningar. Det är en bra debatt. Men vi kommer varken att förstå hela bilden eller kunna ändra de värsta problemen om vi inte diskuterar den förändrade arbetsmarknaden utifrån klass och kön. Torsdagen den 6 mars presenterar därför det fackliga idéinstitutet Katalys en rapport som analyserar arbetarkvinnors arbetsmarknad.

Arbetarkvinnor har en medellön på 21 700 kronor, vilket är lägre än alla andra grupper på arbetsmarknaden. I verkligheten är lönen ofta ännu lägre, eftersom mer än varannan arbetarkvinna i Sverige arbetar deltid. Just nu halkar deras löner dessutom efter andra gruppers. Gapet växer. Var fjärde arbetarkvinna har en tidsbegränsad anställning och 65 procent arbetar regelbundet andra tider än dagtid. De delade turerna ökar. Det är en situation som får konsekvenser – ekonomiska, psykiska och fysiska.

Lägre löner och skyhöga deltidstal gör arbetarkvinnor mer beroende av familj eller andra nätverk som kan hjälpa till med privatekonomin. Samtidigt ökar beroendet av fungerande välfärds- och trygghetssystem. En politik som betalas genom nedskärningar av välfärdssystemet slår hårdast mot de grupper som saknar fasta jobb på heltid. De allra flesta svenska män har ett heltidsjobb. Men reformer som skulle innebära motsvarande trygghet för arbetarkvinnor möts av motstånd – på grumliga grunder.

Arbetsrelaterad psykosocial ohälsa, där stress ingår, är nu den främsta orsaken till arbetsrelaterad sjukfrånvaro. Vård- och omsorgspersonal har en generell risk för sjukskrivning som är 8 procent över genomsnittet och 11 procent över genomsnittet för psykisk sjukdom. Fyra av tio arbetarkvinnor har ont i nedre delen av ryggen varje vecka. Var tredje anställd kvinna har sömnbesvär.

De siffror vi presenterar är inte unika eller nya. Tvärtom, det är snarare så att arbetarkvinnors jämförelsevis sämre villkor är en så väl integrerad del av svensk arbetsmarknad och svenskt samhälle att de tas för givna. Den tystnad som omger arbetarkvinnors villkor måste tolkas som att situationen anses vara acceptabel av flertalet av politikens och arbetsmarknadens aktörer.

När vi analyserar arbetsmarknadens utveckling avseende arbetsmiljö, lön och anställningstrygghet blir det tydligt att arbetsmarknaden och välfärdsstaten samverkar till fördel för den välutbildade mannen med svensk bakgrund. Det är nog inte meningen att det ska bli så, berättelsen om den svenska välfärdsstaten är snarare den om hur vi genom omfördelning av resurser kan utjämna skillnader och skapa lika villkor och möjligheter. Ändå blir utfallet att arbetarkvinnor ofta möter mer motstånd när de ska navigera i systemet.

För om inkomsten inte kommer från ett heltidsarbete blir även sjuklönen, a-kassan, föräldrapenningen och tids nog även förtidspensionen och ålderspensionen lägre. Om anställningen inte är trygg blir det svårare att ta ut semester, få bostadslån eller bilda familj. Och den som inte har ett jobb på dagtid kan ha oturen att bo i en kommun som inte erbjuder barnomsorg på obekväma arbetstider.

Vi ser det som helt nödvändigt att arbetarkvinnors arbete uppvärderas så att lönen återspeglar deras utbildning, skicklighet och kompetens. Det innebär att löner i sektorer med många arbetarkvinnor måste få öka mer än andra löner under en följd av år. I dag är läget omvänt – arbetarkvinnor halkar efter i löneökningarna. Arbetet måste dessutom vara möjligt att utföra som det är tänkt att arbete ska utföras: På heltid. Det finns givetvis situationer på arbetsmarknaden där heltid är näst intill omöjligt på grund av arbetets art, men minst lika vanligt är att arbetet sker på deltid för att arbetsgivaren inte förmår – eller vill – organisera det bättre.

Det finns också de som arbetar deltid för att de inte orkar arbeta heltid. Arbetsmiljön skapar så mycket stress och belastning att arbete på heltid under ett helt yrkesliv inte är möjligt för många. Trots att den psykosociala ohälsan har ökat, särskilt bland kvinnor, finns inga bindande föreskrifter som reglerar arbetsmiljöarbetet avseende psykosocial ohälsa. Det beror framför allt på att arbetsgivarsidan sagt nej till de förslag som har lagts fram.

Politiken förhåller sig alltför passivt till arbetarkvinnors situation. I stället för en aktiv jämställdhetspolitik, som tar itu med missgynnande strukturer, har reformerna under senare år snarare handlat om symbolfrågor som inte visat sig ha någon som helst positiv effekt för arbetarkvinnorna. Tendensen är att jämställdhetspolitiken präglas av ett liberalt individorienterat antidiskrimineringsperspektiv snarare än ett perspektiv som tar sikte på̊ omfördelning och jämställdhet utifrån en mer strukturell analys. Reformförslag som har kraft att bryta diskrimineringen av arbetarkvinnor ges inte den tyngd de förtjänar i debatten.

Vi lägger därför fram förslag på den riktning vi är övertygade om att politiska beslutsfattare, arbetsgivare och fackförbund måste ta om de vill bryta den strukturella diskrimineringen av arbetarkvinnor. De viktigaste handlar om lön, villkor, arbetsmiljö och jämställdhetspolitik.

  • Lagstifta om att arbete ska organiseras så att heltidsarbete är norm. Vid heltid ska arbetstidens förläggning i normalfallet vara utlagd över nio timmar. För att undvika situationer där arbetets art inte möjliggör heltid ska lagen vara dispositiv.
  • Arbetstidsförkortning med bibehållen lön bör prövas på bred front inom välfärdsverksamheter som finansieras offentligt.
  • Arbetsmiljöverket ska ges i uppdrag att arbeta fram en eller flera bindande föreskrifter om psykosocial arbetsmiljö.
  • Den fackliga samordningen i samband med avtalsrörelser bör lägga stor vikt vid att förbättra villkoren inom avtalsområden där stora grupper av arbetarkvinnor verkar.
  • Medlingsinstitutets uppdrag att verka för en lönebildning som leder till mer jämställda löner måste stärkas.
  • Lagen om anställningsskydd måste ändras så att olika visstidsanställningar inte kan ges till samma person år efter år i syfte att undvika att ge personen en tillsvidareanställning.
  • Föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna, utan möjlighet att föra över dagar.
  • Rätt till barnomsorg på obekväma arbetstider måste lagstadgas.
  • Lönekartläggningar ska genomföras varje år.

Rebecka Bohlin, Victor Bernhardtz, Anna Norell

Denna text är skriven utifrån den rapport som Katalys lägger  fram idag: Jag tar värktabletter men det hjälper inte, en analys av arbetarkvinnors arbetsmarknad. I rapporten framgår bland annat: En av fyra arbetarkvinnor har en tidsbegränsad anställning. Över hälften arbetar deltid. Arbetarkvinnor har den lägsta medellönen. Många drabbas av arbetsmiljöproblem, inte minst psykosociala. Katalys föreslår bland annat rätt till heltid, bindande föreskrifter kring psykosocial ohälsa och att arbetarkvinnors löner måste öka mer än andra gruppers. 

Jämställdhet – inklusive arbetarkvinnor?

4 Mar

turkos_fagel_jamlikTankesmedjan Tiden publicerar i dag min text: ”Ett jämställt Sverige – också för arbetarkvinnor.” Ur texten:

Jag har de senaste månaderna ägnat mig på heltid åt att läsa de rapporter som tagits fram av universitet, myndigheter och fackförbund som berör arbetarkvinnors situation på jobbet. Min slutsats är enkel: Hade dessa rapporter fått den uppmärksamhet de förtjänar skulle debatten och de politiska förslagen till förändring med stor sannolikhet se annorlunda ut.

Låt mig sammanfatta: Sverige kallas med rätta ibland för världens ”mest jämställda” land. Jämfört med andra länder har vi på många punkter kommit längre. Ett tydligt exempel är att andelen kvinnor som förvärvsarbetar i Sverige (77,2 procent) inte ligger särskilt mycket lägre än andelen män (82,8) och betydligt högre än snittet för andelen kvinnor i EU (62). Viktiga förklaringar är utbyggd barnomsorg, föräldraförsäkring och det medvetandegörande arbete kvinnorörelsen bedrivit. Att kvinnor jobbar är avgörande för vår möjlighet att vara ekonomiskt självständiga.

Men samtidigt som vi slår oss för bröstet med att vi kommit långt måste vi dessutom fråga oss var det fortfarande brister. Trots lagstadgade lika rättigheter är ju inte arbetsmarknaden jämställd: Kvinnors löner är lägre, kvinnor tvingas i högre utsträckning jobba deltid, i osäkra anställningar och på udda tider, samtidigt som de monotona belastningsmomenten och stressen tilltar.

I stället för en aktiv jämställdhetspolitik som tar itu med sådana missgynnande strukturer, ägnar sig regeringen åt symbolfrågor. Ärligt talat, vad ska arbetarkvinnorna med Rut-avdrag och Jämställdhetsbonus till? Dessa reformer förändrar inte att den deltidsarbetande kvinnan inte kan försörja sin familj (snittlönen i kommunsektorn ligger under 10 000 kronor per månad) om hennes heltidsarbetande partner är föräldraledig. De tar inte bort värken i rygg och axlar (fyra av tio arbetarkvinnor har ont i nedre delen av ryggen varje vecka) och ökar inte möjligheten att kunna somna på kvällen (var tredje förvärvsarbetande kvinna har sömnbesvär).

Den som vill ta itu med problemen på arbetarkvinnornas arbetsmarknad måste istället ge sig i kast med omfördelningspolitik.

Läs hela texten på Tankesmedjan Tidens hemsida

PS: Intresserad av ämnet? Välkommen på seminarium 6 mars då rapporten ”Jag tar värktabletter men det hjälper inte” presenteras.

Kom på Bit inte ihop! workshop

7 Jan

19/1: Feministiskt självförsvar och härskartekniker
omslag

Vi presenterar under denna workshop en sammanfattning av kvinnors villkor på arbetsmarknaden vad gäller, lön, karriär, arbetsmiljö och obetalt hemarbete. Vi jobbar dessutom med strategier och konkreta övningar för att hantera härskartekniker. Med utgångspunkt i feministiskt självförsvar varvar vi teoretiska presentationer diskussioner, fysiskt självförsvar och rollspel.

Tid 13.30–16.30 Plats Kulturhuset Kastanjen, Söndagsvägen 9, Hökarängen/Stockholm Kursavgift: 150 kr/ gång (stud: 100 kr). Instruktörer: Sara Berg och Rebecka Bohlin (författare till boken Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbetAnmälan:  kultur.stockholm@abf.se OBS! Kurserna riktar sig enbart till kvinnor. Sprid gärna via Facebook!

Detta är den första av en serie på sex workshops i Hökarängen utifrån boken Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet, i samarbete med ABF Stockholm.
Fokus, på samtliga träffar, ligger på att identifiera problem i sin egen jobbvardag (eller skola) och öva på att hantera dem. Kurserna innehåller kunskap om gällande arbetsrätt och konkreta övningar på att hantera såväl fysiska som verbala kränkningar på jobbet.

Kommande datum:
9/2: Stress – hur har du det på jobbet?
16/3: Kvinnors lön – rusta dig för lönesamtalet!
6/4: Sexuella trakasserier, hot och våld
11/5: Kvinna och ledare?
1/6: Förändra tillsammans!

Varje workshop är fristående. Du behöver alltså inte ha deltagit på den första för att kunna gå på den andra, osv. Inga förkunskaper krävs (men kursen riktas definitivt också till dig som tränat feministiskt självförsvar tidigare)!
Mer info om kommande workshops hittar du på bitinteihop.se

Unikt samarbete för att belysa ökade samhällsklyftor

30 Okt

….klart att jag är med!!

Under två heldagar samlas forskare, journalister, författare, dramatiker och regissörer i Göteborg för att diskutera de ökade samhällsklyftorna.  Bland de medverkande finns Rebecka Bohlin, Gabriela Pichler, Henning Mankell, Peter Birro, Shang Imam, Anneli Jordahl, Athena Farrokhzad, Henry Ascher, Linn Hansén, Pantrarna, Maktskiftet och många fler.

Klyftan är ett projekt initierat av Christer Nilson på GötaFilm och Ulrika Josephsson på Folkteatern med målet att inspirera till nya konstnärliga projekt och fler skildringar av den snabbt föränderliga samtiden.

-Vi vill se fler berättelser på film, TV och scenen som reflekterar samtiden. Vi lever i en dramatisk tid, med en delad värld och ett alltmer delat Europa. Ett Sverige där klyftorna växer kontinuerligt och medför stora orättvisor och skarpa konflikter. Denna utveckling leder till ett sämre samhälle – för alla! Genom möten mellan forskare och kreatörer vill vi inspirera de som skapar innehåll för film, TV och teater till att fånga upp och gestalta fler av tidens dramatiska berättelser, säger Ulrika Josephsson och Christer Nilson.

Seminariet äger rum på Folkteatern i Göteborg 4-5 november och genomförs tillsammans med Backa Teater, Göteborgs Universitet, Göteborg International Film Festival, Film i Väst, Nätverkstan, SVT och med stöd av Västra Götalandsregionens Kulturnämnd.

Programmet i sin helhet finns på www.klyftan.se

Medverkande på Klyftan-seminariet 4-5 november är:

Agneta Fagerström Olsson, Ali Fegan, Andrea Reuter, Anneli Jordahl. Athena Farrokhzad, Catharina Thörn, Folkkampanj för gemensam välfärd, Frida Röhl, Gabriela Pichler,
 Haval Mulla Nazar, Helena Holgersson,
 Henning Mankell,
 Henry Ascher, Håkan Sundberg, Ingen människa är illegal, Jenny Wrangborg,
 Karwan Faraj, Katarina Gunnarsson,
 Linn Hansén, Magnus Nilsson,
 Majsa Allelin, Maktskiftet,
 Murat Solmaz, Oskar Söderlund,
 Pantrarna,
 Peter Birro, 
Pål Börjesson,
 Rebecka Bohlin,
 Shang Imam,
 Stefan Åkesson och Tapio Salonen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.