rebeckabohlin

Tack Shora för Ur askan

rebeckabohlin — Tue, 20 Nov 2012 08:45:57 +0000

Jag har nu äntligen läst Shora Esmailians bok Ur askan. När jag läst sista meningen tryckte jag spontant boken mot bröstet – det kändes som en bön av tacksamhet. Tack Shora för att du skrivit denna fantastiska bok! Vilket jobb du gjort! Vilken oerhörd journalistisk och politisk gärning! Vilket mod! Detta är den bok som berört mig starkast i mitt vuxna liv!
En annan bok som berörde mig oerhört starkt förra året var Malin Olofsson och Daniel Öhmans Matens Pris. Den fick – med rätta – stora journalistpriset. Jag hoppas och tror att du också får det, Shora, för det är du värd! Du belyser i din bok vår tids största fråga på ett sätt som jag aldrig sett förut. Du låter oss komma nära de människor som är klimatflyktingar, vi får följa med hem till mamman som tvingats bära sin funktionshindrade dotter på ryggen i 100 mil – och de umbäranden livet i slummen sedan innebär – du får oss att förstå sårbarhet som begrepp, vilket gör att dina kortfattade koncisa analyser blir oerhört starka. Jag vill citera ur boken:

”Innan man börjar diskutera hur tiotals miljoner klimatflyktingar ska kunna tas om hand och ges nya hem finns det en annan möjlighet att beakta. Om konsumtionen av fossila bränslen skulle fasas ut fullständigt ur världsekonomin under de kommande två, tre decennierna skulle de allra värsta, mest okontrollerbara effekterna av den globala uppvärmningen undvikas. Det mesta av Nildeltat skulle överleva. Glaciärerna i Pakistan skulle finnas kvar och monsunregnen i bästa fall stabiliseras.

Men det är inte åt det hållet utvecklingen går.”

Låt oss alla kämpa för detta! Din bok ger sorg, vrede och kamplust!
Jag vill, och kommer att, läsa den flera gånger!

Politik är mer än plus och minus

rebeckabohlin — Fri, 05 Oct 2012 19:29:47 +0000

Rebecka Bohlin recenserar Nina Björks Lyckliga i alla sina dagar:

I förra veckan presenterade Socialdemokraterna en ”affärsplan” för politiska insatser som rör konkurrenskraft, jobb och utbildning. Hur ska vi tolka det? Ett smart PR-drag, en typ av sådan triangulering som gjort ”nya” Moderaterna så framgångsrika: Om väljarna tycker bättre om din motståndares politiska argument, gör dem till dina! Stefan Löfven (med flera) skriver när de presenterar affärsplanen: ”Ingen tjänar på ökade orättvisor. Därför vill vi överbrygga inkomstklyftor”.

Här studsar vi till – det är naturligtvis inte sant! Det ligger ju i själva ordet ”orättvisa”, att när de rika blir rikare och de fattiga fattigare menar vi socialister att det är orättvist.
Hur kan de ändå med trovädighet hävda att ”ingen” tjänar på utvecklingen?

Läs hela texten i Flamman.

Vad är meningen med facket?

rebeckabohlin — Fri, 31 Aug 2012 18:16:54 +0000

Tolv till sexton timmars arbetsdag, låg lön och hot om omedelbart avsked – Sverige på 1800-talet. Men också 2012. Det är de »osynliga« arbetarna som facket måste nå, anser författaren Rebecka Bohlin. Men där står LO och famlar.

När arbetarrörelsen växte fram under 1800-talets andra hälft, gjorde den det i protest mot långa arbetsdagar, sex dagars arbetsvecka, låg lön – för kvinnor ännu lägre – barn som måste jobba, hot om uppsägning, sänkt lön, avsaknad av kollektivavtal.

Det var då det.

Men det är också nu.

– För en del, säger Rebecka Bohlin som författat boken De osynliga – om Europas fattiga arbetarklass.

För nu, efter ett sekel av framgångar att luta sig mot, av miljoner fackliga möten, drösvis av undertecknade kollektivavtal och lagar som backar upp dem, av organisering och välutvecklad facklig struktur, står facket där och famlar efter en ny solidaritet, anser hon. Och ingenting kan tas för givet.

– I dag är allt hotat. Stressen tilltar, otryggheten ökar. En femtedel av servicesektorn står utan kollektivavtal.

Läs hela texten på arbetet.se

Publicerad i tidningen Arbetets (tidigare LO-tidningen) artikelserie LO:s val – vinna eller försvinna, augusti 2012.

Att brinna och brännas ut

rebeckabohlin — Mon, 28 May 2012 13:24:07 +0000

Rebecka Bohlin har läst boken Brinntid. En liten pärla om utbrändhet och utmattningssyndrom som tar ”prestationsprinsessor” i feministiskt försvar.

Publicerad 25 maj 2012 i nättidningen Feministiskt perspektiv

Det finns en nyckelscen i boken Brinntid, för den som vill förstå hur en människa kan gå från att ena dagen vara högpresterande, social och framgångsrik till att nästa dag ligga platt i sängen med diagnosen utmattningssyndrom:

”Hon stegar ut ur toaletthallen, genom barbesökarnas svettiga och högljudda folkmassa, tar sin jacka från stolskarmen, mumlar något till kompisen närmast henne och lämnar stället. Nej, hon mumlar inte. Nej hon lämnar inte bara stället. Det är det som är det sjuka. Hon ler och talar glatt om att hon måste hem. Hon kramar varenda en och lämnar dem med ett löfte om bättre tider. Om ett bättre hon. Hon vinkar och smiter smidigt ut genom dörren. Jag borde få en Oscar, tänker hon och med den sista energin hon kan frambringa halvspringer hon hem till sin mörklagda borg och somnar om, igen.”

Minuterna innan denna avskedscen har kvinnan segnat ner på toalettgolvet och därifrån kämpat för att ta kontroll över sin kropp och sitt medvetande. Så utmattad är hon av stress. Ändå håller hon skenet uppe om att det inte är så farligt.

Metaforen om att ”gå in i väggen” är egentligen inte särskilt bra. Den ger intrycket av att något förändras dramatiskt från en dag till en annan. Så är det inte. Stressrelaterad sjukdom byggs upp under lång tid, ofta åratal.

Hur går det till? En stressreaktion kan ju vara något positivt: Den hjälper oss att mobilisera all energi när en stressor signalerar fara. Det leder genast till fysiska förändringar i kroppen: Vissa aktiviteter ökar för att ge kroppen maximal styrka, medan andra system som inte är lika viktiga i detta hänseende minskar i aktivitet. Detta hjälper oss att klara extrema faror och att rädda liv.

Om stressystemet däremot aktiveras ständigt, om vi går runt med ett konstant stresspåslag, till exempel på grund av en orimlig arbetsbelastning eller en känsla av att inte räcka till, drabbas kroppen av stressymptom och olika fysiska åkommor på lång sikt. Eftersom kroppen prioriterar överlevnad kan den släppa funktioner som cirkulationen ut i fingrarna, tarmregleringen, balansen eller hörseln.

Alla som drabbas av utmattning har känt symptomen komma smygande – det har antagligen handlat om yrsel, spänningar i kroppen, kanske återkommande diarréer, plötsliga irritationsutbrott och en trötthet så total att den inte går att vila bort – men har hållit skenet uppe.

För andra, men antagligen också mest för sig själva. Man är ju ingen loser. Man står pall för ett och annat.Till slut kommer en droppe som får bägaren att rinna över och det går inte att hålla något sken uppe längre. Livet måste förändras.

Brinntid byggs upp som ett växelspel mellan skönlitterära gestaltningar av utmattning och mer faktaorienterade men ändå personliga texter om fenomenet, från insjuknandet, över värsta tiden och till ett sakta tillfrisknande.

Starkast är de skönlitterära avsnitten, som är naket närgångna och ger en känsla av att få följa med in i den utmattades känsloupplevelse. Det gör boken användbar, inte bara för den som ligger i riskzonen för att bli sjuk utan även för anhöriga som kan få hjälp av denna inblick för att bli ett bättre stöd.

Här levererar författarna dessutom ett nytt ord: ”Vidbränd”, kallar de den som är anhörig till den ”utbrända”. Det är en snygg ordlek, men jag värjer mig ändå vid valet av terminologi.

Författarna redogör i boken för att det som i dagligt tal kallas för att gå in i väggen och som läkarna för några år sedan benämnde utbrändhet i dag är en diagnos som klassificeras som ”utmattningssyndrom”.

Utbrändhet är därmed en diagnos som läkarna sparar för ett tillstånd så allvarligt att det är irreversibelt. Ändå väljer Pernilla Alexandersson och Sanna Lilie att konsekvent använda termen utbrändhet när de skriver om utmattningssyndrom. Jag förstår inte varför.

Ibland saknar jag källor till påståenden i texten – jag blir osäker på om det är forskningsresultat författarna presenterar eller personliga slutsatser från den egna sjukdomstiden.

Ändå är boken en liten pärla – inte minst för dess feministiska kritik av de nedlåtande begreppen ”duktiga flickor” och ”prestationsprinsessor” som ofta klistras på kvinnor som drabbas. Och för att författarna vågar sig på att skriva om det outforskade området sexualitet och utmattning.

FAKTA/Brinntid

Pernilla Alexandersson & Sanna Lilie

Atlas, 2012

De osynliga väcker debatt

rebeckabohlin — Mon, 13 Feb 2012 09:26:35 +0000

Min bok De osynliga – om Europas fattiga arbetarklass har redan diskuterats i flera sammanhang. Det känns kul att boken väcker intressanta debatter!

Tv apropå boken

En bok en författare Rebecka Bohlin samtalar om De osynliga med Ulrika Kärnborg (Svt Kunskapskanalen, sändes 27 mars.)

Är det moderna Sverige ett klassamhälle? (Kulturnyheterna/Svt)

Microdebatt om Rut-avdrag (Tv4 Kvällsöppet – i programmets minut 37)

Intervju i Tv4 News (sändes 19 februari) Kan ses via Tv4 play premium

Radio apropå boken

Har arbetaren försvunnit från dagens samhälle? (Anneli Jordahls radioessä, OBS! P1)

Vem är det som städar? (Efter tre, P4 radio Västernorrland. Intervjun börjar i minut 7.20)

Tycker du att gränserna skapar klassklyftor? (No border)

Recensioner

Fattiglinjen. Viktig skildring av livspussel som är svåra på riktigt (Dagens Nyheter)

Solsidans RUTtna baksida (Aftonbladet)

Funderat på att anställa en Rut? (GT/Expressen)

Engagerande om Europas fattiga arbetarklass (Skånskan)

Den osynliga arbetarklassen (Dala-demokraten)

När lönen inte räcker till för att överleva (Ny tid)

Vi måste prata om arbetets villkor (Tiden)

Livspusslet ur en annan synvinkel (Länstidningen Östersund)

Gripande om de utsatta (Jusektidningen)

De osynliga (Fib Kulturfront)

Läs Anneli Jordahls radioessä Finns arbetare i dag? (OBS! p1)

Vem bryr sig om Rut? (dagensbok.com)

Nya underklassens Europa (Dagens ETC)

De osynliga blir synliga (Offensiv)

Europas städare (Litteraturen.se)

Pussel med opassande bitar (Sydsvenskan)

Den nya arbetarklassen ska vara tacksam (Sundsvalls tidning)

Rebecka Bohlin: De osynliga (Smålandsposten)

Även städerskan har ett liv att pussla ihop (Västerbottens-kuriren)

De nya statarna (Helsingborgs dagblad)

Arbetarna vi inte ser (Västerbottens folkblad)

Osynliga händer utan rättigheter (Kristianstadsbladet)

Veckans doku: De osynliga av Rebecka Bohlin (LO-tidningen)

De osynliga (Fib Kulturfront)

Ett förändrat Europa (dt.se)

Recensioner har också publicerats i Göteborgs-Posten, Borås tidning, Proletären och Eskilstunakuriren – men bara i papperstidningen.

Ledare/krönikor/bloggar

Alltid redo, aldrig ledig (Akademikern)

Posten mammas räddning (Kommunalarbetaren)

Dagen efter 8 mars (Piteå-tidningen)

De osynliga (Jonas Sjösteds bloggg)

Hur mår rut? (dagensbok.com)

Intervjuer

”Svensk LO svikter migranter og kvinner” (Norska frifagbevegelse.no)

”I dag är allt hotat” (Arbetet, tidigare LO-tidningen)

Hårda villkor för Europas arbetarklass (Akademikern)

Tuffa livspussel… (Mål och medel)

De är nära kollaps (Frihet)

Rut-städerskorna har också ett livspussel (Flamman)

Arbetarklassens livspussel (Feministiskt perspektiv)

Europas arbetarklass porträtteras i ny bok (Strömstads tidning)

”Hälften av alla migranter i världen arbetar i någons hem” (dagensarena.se)

Vems Europa? Fönstret (papperstidning nr 1/2012)

Om De osynliga

Europas nya proletariat (Sundsvalls tidning)

Hungriga vargar jagar inte bättre (Referat från föreläsning på Jakobsbergs folkhögskola)

”Se på mina händer” (dagensarena.se)

De osynliga (dagensarena.se)

Texter apropå De osynliga av Rebecka Bohlin

Vakna – vi har en ny arbetsmarknad (Kommunalarbetaren)

En riktig feminist bekämpar rutavdrag (Expressen)

EU:s pigor (Ordfront magasin)

En riktig feminist bekämpar Rutavdrag

rebeckabohlin — Wed, 01 Feb 2012 17:40:13 +0000

Socialdemokraternas nya ordförande Stefan Löfven är feminist. ”Punkt slut”, som han själv uttrycker sig. Det är ett välkommet ställningstagande från Metall-ordföranden som ställde sig på bromsen mot den jämställdhetspott som visat sig fungera för att utjämna osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor i avtalsrörelsen. Är det trovärdigt att över en natt göra en sådan omsvängning? Kan vi lita på Löfven?
Det svaret måste han ge själv, genom konkreta ställningstaganden i politiska sakfrågor. Men det är inte omöjligt att han faktiskt förmår leverera.

Läs hela texten (publicerad i Expressen 2012 02 01)

Min bok har kommit ut!

rebeckabohlin — Wed, 01 Feb 2012 09:12:06 +0000

De osynliga Om Europas fattiga arbetarklass (Atlas, 2012).

De städar, lagar mat och serverar i det nya Europa. Många är migranter, de flesta kvinnor. De tillhör den fattiga europeiska arbetarklassen, som i flexibilitetens och rörlighetens namn hamnat utanför politikens synfält. Rebecka Bohlin öppnar dörren till en servicesektor där människor slåss om låglönejobb som inte går att leva på. Och där fackföreningsrörelsen famlar efter en ny solidaritet.

Boken kan beställas från flera olika sajter:

Atlas (125 kr, ink porto)

Adlibris (119 kr, ink porto)

Bokus (119 kr + frakt från 0 kr)

Bokia (127 kr + frakt 19 kr)